Kamratträff i garaget Köpingsvägen 25. (04 11 27 )
Var det 1956 som Lennart Norén kom tillbakas till Västerås och Köpingsvägen 25 ? eller var det –57 ? Diskussionens vågor gick högt. 1956 sa Lennart, som borde veta. Han hade köpt en Husqvarna Silverpil 1955 och hunnit med att tävla lite redan när han bodde i Örbyhus.
Sture hade köpt sin Matchles Comp vintern 1956-57 av Stickan Holmberg (Panko) Den fraktades direkt till 25-ans garage. Några andra minnesbilder adderades till det nämnda och vi blev överens=1956.
Så började snacket vid återföreningen mellan några “gamla” ungdomskompisar.
Men före det så avhandlades Per Barrefors tidningskiosk utanför Rubins Cigarr o Tidningsaffär. Han gick forfarande i skolan när han köpte en rullande kiosk som försåg honom med fickpengar. Några bilder bekräftade det hela. En fråga; var det Olle Fernström som var med på bilden?
Initiativet till träffen kom från Sture Andersson och Lennart Norén. Det behövdes inget jubileumsårtal eller stor händelse att hänga upp det hela på, bara att träffas är skäl nog. Vi har ju träffats några gånger tidigare men det här med garaget är ju 48 år sen.
Garaget då ? Jo samma garage som fungerade som ett slags ungdomsgård. Alla trivdes där och lätt att hitta, bara att svänga in från Köpingsvägen. Numera ägt av Lennarts svägerska, avlidne Bengt Norén,s fru Ulla Norén. Bengt var äldre bror till Lennart.
Vilka var då dom “gamla” kompisarna ? Jo,
Lennart Norén som hade bott i 25-an både som ung och som gift. Nu boende i Härnevi Enköping.
Hasse Norén kusin till Lennart som då bodde på Tomtebovägen 7 som ung och som gift i 5-an. Numera finns han i Köping.
Lasse Sjökvist, åkare lik sin far. Då boende på Fulleröväg. Nu ute på Enhagen.
Janne (Janta) Åhlund, närmaste granne med Lennart, på Gästgivarvägen, numera i Falun.
Och så jag Sture Andersson från Tomtebovägen 10, samma hus som mjölkaffären. Min mor Maja,s affär. Hon kallades Mjölk-Maja till skillnad från Hasses mor som fick heta Kött-Maja. Jag bor numera på Bäckby.
Det här var/är grundgänget.
Per Barrefors, då Stadshagsvägen, en kompis från cykelcrosstiden.
Numera pensionerad kanotuthyrare och Triumphåkare på Enhagen.
Berndt Envall, vår mekaniker och läromästare på mekandet. Åkte mc i blandad omfattning i ungdomen. Far till Uffe o Lasse som åker motocross i veteranserien. Är dom redan så gamla! Oj oj…
Men det kom in fler när Mc åkandet kom igång.
Lennart Ekblom från Köping, KG “Skytte-Kalle” Larsson från Falun.
Båda i grunden kända Västeråsare.
Åke “Fabian” Gustavsson f.d crossåkare i g:la Hammarby MK.
Så då blev vi 10 st. Det fattas bara Gunnar Norén, bror till Lennart. Han avled i Australien för många år sedan. Men han är upphovet till många roliga historier. Och Jan “Hugo” Hellström som hade oturen att bo ovanpå garaget. I dag mycket “snubig”.
Åldern varierar men vi är nog inte äldre än vi känner oss, dvs runt 25.
Varför det där med garaget då ? Jo när Lennart kom tillbaka till Västerås efter några år i Örbyhus förde han med sig mc intresset och framför allt tävlingsintresset. Han kom med en Husqvarna Silverpil 175 ccm och redan hunnit med några tävlingar.
Raskt kom vi in på den gången när Lennart från Örbyhus med två kompisar var i Västerås och tävlade i Hammarbypokalen.
På den tiden så fick dom åka på cyklarna till o från tävlingarna. Och hemfärden kunde bli vansklig beroende på hur cykeln hade klarat tävlingen.
Berndt Envall som då var etablerad familjeförsörjare eller åtminstone förlovad ägde en bil DKW “spånkorg” med släp i form av ett pivåhjul med flak fäst på bakre kofångaren. Han lovde lite yvigt att “om ni alla klara er i mål ska jag skjutsa er hem” Till hans stora olycka blev det så att dom klarade det.
Det blev trångt i bilen på hemvägen, tre skitiga mcåkare, Berndt och Barbro som var med för att hålla Berndt vaken på hemvägen, tre cyklar a 80-90 kg st.
Lennart ville åka cross med 500 ccm och köpte en begagnad BSA som måste göras iordning. Då kom garaget att bli ännu bättre utnyttjat.
Det var ju så att Lennarts mamma ägde fastigheten. Dom bodde då nedervåningen till vänster och hade övriga tre lägenheter uthyrda. Så det här med buller fick ingå i hyran.
Hårdast drabbad var Fam Hellström ovanför garaget, pappa Hugo var nog lite tuff när han svarade Mamma Margit på hennes försynta fråga om ungdomarna störde mycket ifall dom startade motorn lite sent på lördagkvällen. Svaret var; “Jag kan i alla fall inte sova förrän jag hör att motorn går rent”.
Lennart blev en bra förare och tävlade för Göta MS i Enköping. Efter BSA-n blev det 2x AJS och kronan på verket en HVA / Hedlund som anpassades för Lennart. Det tillverkades 11 st kopior av Bill Nilsson och Roffe Tibblin,s VM- cyklar. Lovande förare och/ eller dom som hade råd fick ta hand om värstingscyklarna. Men tyvärr tog det slut efter en tid knäna började krångla. För många och långa sjukskrivningar hotade jobbet. Förnuftigt nog slutade han i tid. HVA-n såldes till Stig Eriksson i Södertälje, och det var den här cykeln som Lasse Sjöqvist köpte.
Nu har vi kommit in på förhistorien varför den här träffen kom till, med följande fortsättning.
Garaget blev raskt en träffpunkt och konstigt nog eller typiskt att det skulle vara i sista minuten med iordningställande av tävlingscykeln, dvs lördagkvällen. Ingen riktig ro för Lennarts mekande, det kom många och ville snacka en stund, låna grejor eller samordna resan till någon tävling.
Ett år yngre brodern Gunnar, kallad “Lill-Onkel” efter en farbror med samma namn, var den som styrde och ställde samt jagade på Lennart.
Lennart var inte känd som någon blixt när det gällde att komma iordning.
På vintern 1956-57 kom Jag, Sture släpande med en Matchles Comp. Köpt av Stickan Holmberg i delar (bef. skick som Stickan noggrant poängterade) Inspirerad av omgivningen och påhejad att kanske komma igång med tävlande.
Men först få ihop puzzlet till något åkbart. Det gick bra och försedd med lyse och registreringsskyllt var det bara att ge sig ut i trafiken. Men innan dess hade Gunnar andra planer för mej. Åk med till Pepparrotsbanan i Enköping och träna ihop med Lennart, var beskedet.
Men vad sjutton ! Jag hade inte åkt en meter hittills. Men iväg och skrajsen tog jag mig Pepparrotsbanan runt. Vurpade på rakan i djupa
spår och höll på att fara av cykeln i uppförsbackarna. “Får du hålla på ett tag så kommer det” sa Gunnar.
Inte nog med det, Gunnar ställde till det på ett värre sätt. Han anmälde mig till en Crosstävling i Heby. Ingen fara sa han, du kommer inte sist, det finns säkert någon jäkel som kör omkull eller får stopp.
Vilken galning, jag som inte ens hade utrustning eller licens.
Phuuu.. Men det löste sig, tävlingen blev inställd.
Den vintern bodde vi nästan i garaget. På Lördagkvällarna tittade gänget in på väg till Rotundan, likaså när dom kom hem. Om dom inte hittade en tjej att följa hem. Inte särskillt ofta! Att man var så enkelriktad.
Men vi höll oss i alla fall borta från osunda vanor.
T.om. så att vi var medlemmar i MHF,s ungdomsavd.
Hasse Norén köpt en CZ 150 ccm. Han kom dock inte att tävla men åkte överallt. Stor och stark kom han att hantera CZ-an som en moppe.
Han och Lennart gjorde en b.l.a tur till Funäsdalen på ett MHF-läger och åkte i fjällterräng.
Lasse Sjöqvist blev som Lennart, en riktig tävlingsåkare. Började med HVA Silverpil som byggdes om med tillförlitlighetsutrustning, dvs Enduro-utförande. Sen följde även motocrosstävlande. En begagnad BSA blev starten till 500-åkande, som följdes av Matchless köpt av Skytte-Kalle och slutligen innan kariären var över, en HVA / Hedlund.
Lasse var en stilåkare med puts på grejorna. Han kom att tävla för Göta MS hela sin karriär.
Janne Åhlund blev ingen Mc-åkare, han kom att sufflera i kulisserna med fyndiga kommentarer och vara med och ställa till det. Som bilchaufför var han till god hjälp.
Lennart Ekblom var den som höll mungiporna upp på oss alla. Han var något år äldra än oss andra i garaget. Tävlade i 500-cross för Norbergs MC på den tiden men kom att även tävla för Stockholms MS och senare Hammarby MK. Om hans äventyr kunde jag skriva en hel bok.
KG “Skytte-Kalle” Larsson var stans stora stjärna och tävlande i SM-serien tillsammans med Stig “Panko” Holmberg. Kalle åkte på BSA Gold Star och även han för Göta MS. Innan karriären tog slut han det bli en AJS också. Kalle tävlade även i Europa och det var spännande att höra honom berätta om dom stora grabbarna, Bill, Storken, Tibban och utlänningarna.
Åke “Fabian” Gustavsson åkt cross i G:la Hammarby MK,s lag och på en Norton. Lite ovanligt med en Norton som cross-cykel. Han var med i samma lag som Kalle o Stickan tillsammans med Lennart “Cala” Carlström.
Vi, d.v.s Hasse, Lasse, Janne, Perra o jag tog en promenad med nostalgiska förtecken. Fram till hörnet av Tomtebovägen o Fullerövägen där vi blev stående mellan våra “gamla” hem och mindes.
Nuvarande ägare till Hasses hem i 7-an fick en historisk beskrivning och påminnelse att dom bodde på klassisk mark.
Garageträffen flyttade efter ett par timmar till Ulf Envall,s verkstad i slakteriområdet. Här blev det kaffe med mackor, mycket surr och tittande på kort och tidningsurklipp. Höjdpunkten var när Uffe drog igång sin BSA Victor så vi fick känna på lite 4-taktsmuller och bensindoft. Uffe har tre stycken cyklar som han kör i Veteran-cross-serien med. En 420, en 500 o en 650 ccm för dom olika klasserna. Brorsan Lasse åker Monark /Jawa
Här dyker plötsligt en annan stjärna upp, nämligen Lennart “Cala”
Carlsröm tillsammans med kompisen Roffe Widell. Nu kom snacket att cirkulera runt Cala,s karriär. Han var ju värst i Moto-Cross, Speedway, Isracing o Kåsan samt framgångsrik i TT.
Cala och Widde hade också färska rapporter från VargOlle,s 75-års firande i Norrköping. Så plötsligt var vi med i den “stora världen”.
Där fanns många värdsmästare på motorcykel som passade på att gratta VargOlle och mingla runt.
Dagen avslutades med hopp om fortsättning en annan gång.
Vid tangentbordet Sture